Det är höst och vi äter fortfarande i växthuset insvepta i luggslitna kelimmönstrade filtar. Jag vårdar vardagen och gör kvällarnas måltid till en högtid. Vi tänder massor av stearinljus i höga glaslyktor, så de inte slocknar i höstbrisens vindar. I små buckliga kopparvaser står de sista ringblommorna. Kanske lite frostnupna men ändå vackert.
Det är gräsens och bladens tid. Jungfruhirsens strån börjar anta rödaktiga toner. De blir så vackra kontraster till lammöronens ludna blad. Havtornskloten är intensivt silvergrå och stjärnmagnolians blad antar läderliknande toner. Doften från höstsilveraxets blommor är som spunnet socker.
Ljushänget finns att köpa både i Zetas butik och E-handel. Klicka här.
Narciss tobakens högresta stänglar omsluter fortfarande terrassen med sin bedövande doft. De sista tomaterna har jag lagt på fönsterbrädan i köket för att mogna. Jag bakar äppelkakor nästan varje dag. Nya recept, mandel, citron och kardemumma har blivit favoritsmaker och jag tänker varje gång att detta inte är nyttigt. Men jag använder ju ändå äkta smör och svenska äpplen och då kan det ju inte vara så farligt.
På terrassen ligger Sigge i brittsommarsol.
På grusgången ligger en stor korg med gammaldags narcisser. Vackra doftande och hänförande primadonnor ska få växa i en något vattensjuk äng där trädgården övergår i ett vildare tillstånd. Under stjärnmagnolian har jag redan planterat snödroppar. Den fyllda som doftar mandel.
Välkommen oktober.
/ Victoria
