Jag har märkt att populäriteten minskat för höstfloxen. Förstår inte varför?
Det är ju en fantastisk växt och doften doften! Jag har planterat ett litet buskage med vita flox under pagodkornellen. Sorten heter Phlox paniculata ’David’. Den är motståndskraftig mot mjöldagg som annars är ganska vanligt på höstflox. Den trivs bäst i något fuktighetshållande jord. Sol till halvskugga. Toppar ni dem under försommaren så förlängs blomningstiden.
En del växter är mer mottagliga för svampsjukdomar som tex, rost och svartfläckssjuka. Mina rosor får några nävar Bokashi varje vår som jag myllar ner i jorden. Även kaprifol och krusbär som brukar få mjöldagg får några nävar varje säsong.
Ibland blir bladen gula nedtill och jag har planterat storbladiga lammöron och nepeta som kantväxt för att skyla dem. Blommar i juli-september.
Min erfarenhet är att de vita och lila doftar mest. Höstflox är ofta växter som går i arv. Har ni gamla sorter ska ni vara rädda om dem.
Min minnesbild från barndomen är stora sjok flox längs med ett vingligt staket i Finland. En gammal kvinna i blå klänning med nedrullade nylonstrumpor i slitna sandaler. Det vita håret året i stram knut. Plockade buketter i allsköns glada färger. Hon var så vacker och hette Siri.
Jag ville bli som hon.
Jag plockar också in buketter till min gamla bruna keramikkanna. Njuter av att ha vackra ting runt mig, och vissa blommor betyder extra mycket för mig. Höstfloxen är en av dem.
Plocka fram era trädgårdsminnen. Så lovar jag er att vissa växter kommer att belöna med extra mycket skönhet och glädje.
Kram V
