Jag skulle egentligen inte bli trädgårdsmästare. Min dröm och mål var att bli barnmorska. Lugn och trygg skulle jag hjälpa små röda knyten till liv. Trösta, skratta och leda mammorna till deras snart födda barn. En förmedlande länk till det nya livet. Nu blev det inte så, jag blev undersköterska och outbildad trädgårdsmästare som fått gått i de äldres skola på Zetas.

Men jag är fortfarande oerhört faschinerad av födelse och även av död. När allt börjar och hur allt slutar. Vet inte vad det kommer ifrån, men har alltid trott på jordens kraft och vad den gör med oss människor. Har också ett stort behov av omhändertagande. Kanske därför trädgårdsmästaryrket omsluter mitt hjärta. Att så ett frö, hjälpa det födas till grodd, stjälk och blad. En slags förlösande känsla när knopp utvecklas till blomma, för att sedan bädda in de nedvissnande växtdelarna i kompostens förmultnande mylla.

Jag ser mig själv som en barnmorska när jag vakar över spirande växande plantor. Jag ger näring, hopp och kraft med mina händer. Jag blev inte barnmorska och heller inte någon riktig trädgårdsmästare, men en äkta övervakare till sticklingar och växtbebisar, det är jag på riktigt.

Läs mer om mig här

Varukorg
Varukorgen är tom.
0
X