Kanske är det nu som min trädgård är som allra vackrast. Grönt friskt klorofyll utan tillstymmelse av bruna blad, skadeinsekter eller svamp. Fingerborgsblommorna har precis slagit ut. Knopparna är som ett ojämnt pärlhalsband längs de högsträckta stjälkarna som är planterade intill det vita staketet. Plockar in några stycken och sätter i porslinsurnan i växthuset.
Jag har flera pioner, alla vita och min favorit Paeonia ’White Wings’ skimrar som vita fladdrande näsdukar intill den starta irisens spetsiga grågröna blad. Finns här.
Trebladspiran Gillenia trifoliata skapar vita fluffiga skyar över kantnepetan, den blåsvarta irisen och de klippta havtornskloten.
Det är så oändligt vackert och jag kan inte se mig mätt på mina växters undersköna föreställning. Många av dessa växter har jag valt för att de påminner om min barndom. Jag älskar när dofter väcker mitt minne och som framkallar bilder från min barndomsträdgård. Trots att jag egentligen inte tycker att snöbollsbuskar, syrener, storblommiga nattljus och smultronschersmin inte har något större odlingsvärde så har jag ändå valt att plantera dem i min trädgård. Därför att de bär med sig en historia från mitt liv och mina föräldrar. Förmodligen var det under mina sommarlov mitt odlingsintresse grundlades. Försommaren är som en liten skattkista där mina minnen blommar.
Sjön är redan varm och kvällarna bjuder på snabba dopp. Jag sitter på den fortfarande ljumma granittrappan i rosa sommarklänning och njuter av den nästan bedövande doften av kaprifol och nyutslagna honungsrosor som sveper sina grenar runt terrassens pergola.
Klänningen kommer från ett norskt märke som heter By Timo. ( ej sponsrad )
/ Victoria
