Jag fick en förfrågan från Äldrekontakt som är en politiskt och relgiöst obunden förening som hjälper äldre människor att träffa nya vänner och upprätthålla vänskapen på äldre dagar. Över en tredjedel av dem som är över sjuttiofem år uppger att de ofta känner sig ensamma. Jag har arbetat många år inom äldreomsorgen efter att jag utbildade mig till undersköterska. Därför kändes det både självklart och roligt att ställa upp till detta fina ändamål. Ni kan lyssna på föreläsningen här.
Jag har ett fint minne från min tid som undersköterska i hemvården där jag mötte många fantastiska kvinnor och män med en unik historia. En kvinna som gjorde starkt intryck på mig var en mycket vacker dam med speciell aura.
Hon var som ett väsen. Med vitt långt hår samlat i en knut och små fröken händer. Hon hade en finlandssvensk mjuk klang när hon talade. Vi fann varandra i samtalen när jag tvättade hennes söndervärkta reumatiska kropp. För att lindra hennes smärta när hon förflyttades mellan tvagning och sängkammare bestämde jag att hon skulle minnas och beskriva sin barndoms trädgård. Med stor respekt lyfte jag henne ur sängen med liften. Hon grimaserade av smärta samtidigt som hon beskrev de rosa högresta mårbacka pelargonerna på en skamfilad veranda. Hon berättade om den doftande häggen som skymde utsikten från hennes barnkammares fönster. Om rosa mossrosor som kantade vägen till hennes skola. Buketten med blåsippor som fångade hennes hjärta vid ett frieri på en skärgårdsklippa. Efter varje möte försökte jag återskapa hennes minnen. Plockade buketter med blåsippor som jag satte i vas vid hennes sängbord. En mårbacka pelargon i köksfönstret . Jag läste högt ur Karin Berglunds bok Lust & Fägring. Hennes minnen skapade ett speciellt band mellan oss. En undersköterska och en vithårig dam blev vänner i smärtsamma stunder till doften av rosor och hägg.
/ Victoria
